tisdag 8 januari 2008

Acc

Tänkte på vad Martin Kellerman (serietecknare av Rocky) sa när han sommarpratade. I och med att serien är baserad på det som händer i hans liv så brukar serien dö ut när han blir lycklig. Den förlorar mening och blir tråkig. När Martin blir lycklig blir Rocky lycklig och det finns inga problem i serievärlden längre. Inga problem är tråkigt att läsa om.

Jag är som Martin. Eller som Rocky. Jag är båda. När mitt liv går norrut (d.v.s. uppåt) så tappar jag ämnen att skriva om och det blir mest blaj som i föregående inlägg, "snyggaste killen?". Jag har alltså hittat den första negativa konsekvensen med att jag är lycklig!

Inga kommentarer: